Pausbild

Mitt kök. Det sjukt lilla köket. Måste skaffa större. Dagens låt är Tom Waits The Heart Of Saturday Night.

Lasagne

Först tänkte jag skriva om den lasagne jag just ätit. Men jag insåg att jag gjort nästan exakt som jag gjort förut. Fast med hemmald flankstek och fläskfärs från en Solbergagris.

Sen tänkte jag att jag skulle skriva om hur jävla mörkt det är ute nu.

Men det kändes så dystert. Så istället publicerar jag här ett bildbevis på att jag kom ihåg att göra sallad till lasagnen.

Absinth - en kärleksförklaring

Jag var aldrig särskilt begåvad i skolan. Men en sak mindes jag, och jag mindes den särskilt tydligt en vårvinterdag 1999 när jag just flyttat till Stockholm:

Det var absinth Van Gogh hade druckit den där dagen han skar av sig örat och det var absinth som Strindberg drack och som stundom, enligt egen utsago, orsakade hans geni.

Jag stod i min nya minimala lägenhet strax ovanför Flemminggatan och tittade ut genom det enda fönstret. Där mittemot låg en krog och den hette Absinth Bar & Bistro. Jag stod där och åt pasta med burkpesto som jag smulat fetaost (!) i och drack en Carlsberg Export direkt ur flaskan. Pastapesto varvat med knäckemackor med senapssill på var husföda i den lägenheten.

Jag stod ofta i det där fönstret och tittade. En gång såg jag en taxichaufför köra över ett slipsfyllo med flit, det fanns en a-lagare med rullator som drack t-röd på regelbunden basis och Christer Pettersson gick ofta förbi med sina vänner. Jag bodde i ett hus med en ful fasad, men jag hade en god utsikt.

När det var som värst, eller bäst beroende på hur man ser på det, så bodde vi fyra 20-åringar i den där lägenheten. Det är tur att man inte minns allt som hände. Det var trångt och det var en av anledningarna till att Absinths källare blev ett förlängt vardagsrum.

En dag i april när kvalserien i ishockeyn just avgjorts och Linköpings hockeyklubb gått upp i elitserien stod det på den svarta griffeltavlan utanför den där krogen: Grattis LHC!

En av de två dåvarande krögarna visade sig vara en frankofil föredetta Linköpingsbo. Men han gillade inte bara LHC, han hade bättre smak än så. I köket puttrade franska grytor, fräste steak minute, gratinerades sniglar och stektes grodlår. Rödvinssåser reducerades i dygn. Där serverades de bästa fiskar och skaldjur - efter kockens resa på Korsika fanns musslor på säkert tio olika sätt, i tomatsås, med vitlök, på Korsikanskt vis och på sätt som inte ens Korsikanerna visste att musslor kunde kokas.

Där åt jag franska klassiker på kvällarna och där drack jag pilsner efter jobbet och hittade min favorit Chaeteau neuf-de-papes, drack Champagne på uteserveringen på eftermiddagarna när våren kom och solen stod lågt över Flemmingatan. Jag lärde mig om franska garnityr, smör och café-de-paris och hur bearnaise skulle smaka. Det hände att vi beställde kannor med öl och åt Bookmakertoast vid 17 och slutade kvällen med skaldjursplatå på Gondolen vid 24. Och då hade vi jobbat oss genom minst tre tapasrestauranger innan vi kom fram. Jag bjöd min mamma, morbror, blivande fru, många vänner och en del ovänner på god mat på Absinth. Och en gång testade jag och en vän alla Absinthsorter de hade.

Det var under en tid i livet då jag uppskattade en god bandymatch. Jag gillade strapatsen att stå och frysa, jag gillade stämningen och jag gillade spelet fast jag såg aldrig bollen i snögloppet. Framför allt var det nog umgänget; en god kamrat och konjakspetsad glögg och i pausen sjöng vi sånger och lyssnade på tomten på Zinkens. Det gick så långt att jag till och med såg finalen på studenternas vid två tillfällen. Men mest av allt minns jag den där kvällen när vi började med en löksoppa på Absinth och efter bajens förlust återvände för att prova oss igenom sortimentet av grön sprit.

Eller egentligen minns jag den minst av allt.

Den första absinth jag drack på Absinth var nog en hemjagad jäkel. Säkert en vanlig Renat kryddad med malört. Men efter ett par år hade Absinth samlat på sig en gedigen skara flaskor på den övre hyllan och just den här natten stod där säkert ett dussin sorter. Från Frankrike, Tjeckoslovakien, Ungern, Tyskland, Sverige, Danmark.

Så vi satte oss i baren och provade hela sortimentet. Stora absinthglas, rågade med grön sprit. Vi bedömde färg och brände råsocker i absinthskedar och lät sockret smälta ner i glasen och sen blandade vi ner några droppar vatten. En del sorter opaliserade sig och blev snarlika Pastis och Ricard. Andra förblev klara, bittra och blixtrande starka. Vi kontrollerade styrkan på etiketterna; oj den här är 75%!, den här bara 42%!

Och vi blev minst sagt kanonfulla. Helt sjukt jävla kanonfulla faktiskt.

Vi skrev upp omdömmen på alla sorter på en servett och nyktert nog, ungefär mitt i själva provningen, så konstaterade vi att dokumentationen av detta åtagande borde stanna i baren. I något slags konsumentupplysande syfte. Vi såg på bartendern Alex med åtta ögon, gav henne vår vårdade servett och sluddrade;

– Schpara den.

Vi hade ju gjort något som ingen gjort förut.

Vi kategoriserade sorterna efter smak, färg, förmåga att opalisera och slutligen i någon slags poetiskt delirium, deras respektive magiska inverkan på våra extraordinära omdömen.

Hur kvällen slutade minns jag faktiskt inte. Min kamrats dåvarande fästmö ringde mig och alla sjukhus i Stockholm innan hon fick rätt på sin tilltänkte. Han var inte dålig, bara ute på en promenad för att nyktra till. Sen gick det åt skogen ändå, men det är någon annans historia.

Själv har jag ingen aning om var jag hamnade just den kvällen, men häromkvällen gick jag av en slump förbi Absinth Bar & Bistro efter en lång tids bortavaro.

Det såg skumt ut, stora röda klistermärken på fönstren och jag kikade in för att konstatera att en era gått mot sitt slut, att det var färdigt med Absinth. Jag började nynna på The Specials; The Dawning of a new era.

Just som jag börjat gå därifrån och börjat formulera mitt vemod öppnades dörren och en av de tidigare medarbetarna, Jägarn, sprang ut. Han tog ett bastant tag i min krage och slet in mig i värmen. Jag fick veta att det var 12 dagar kvar innan minnet av Abinsth var ett minne blott. Jag fick vin i vida glas och träffade gamla vänner och berättade säkert mer än en gång om den där gången när jag målade om väggen bakom baren.

Och det är jag evigt tacksam, jag fick en sista kväll vid Mårdens gamla klyvda båtbyggarbar med gamla vänner och trevligt sällskap.

Vad som händer när de där dagarna tagit slut vet jag inte, men jag vet att Absinth stannar i mitt hjärta för alltid.

Ingen bar, bistro eller restaurang kommer någonsin ta dess plats. Inga människor, minnen eller matupplevelser kommer någonsin smaka lika sött.

Och eftersom jag i veckan, tio år efter mitt första intåg, fortfarande titulerades Absinths äldsta stammis så tror jag att till och med baren kommer minnas mig också.

I alla fall till nästa gång.

Panerat (eller inte) kronhjorthjärta med potatismos och senapsås

Nej, jag ville inte röka kronhjorthjärtat, helt enkelt för att det var för enkelt. Kan man göra saker svårare än de är så är jag den förste att prova.

Hjärtat är den muskel i kroppen som jobbar hårdast av dem alla. Det vilar aldrig, muskeln går i ett och det gör köttet lite speciellt. Egentligen inte svårare än något annat kött, som tex rullen som sitter i steken på större djur och som jobbar hela tiden. Den är hopplös och måste puttra sönder och samman eller strimlas fint och bara vändas i pannan. Med hjärtat är det samma sak. Puttra länge eller stek snabbt.

Alla hjärtan från klövvilt går att tillaga, antingen puttra länge, länge tills köttet faller isär, eller som jag just gjort, fräsa snabbt i stekpannan och äta direkt.

Och om du funderar över hur du ska göra med ett hjärta från en dovhjort, kronhjort, rådjur eller älgkalv. Gör så här, det blir fantastiskt gott. Det anglosaxiska uttrycket "hearty" kommer verkligen till sin rätt. Ett mustigare och smakrikare kött får du helt enkelt inte, fullt av viltets eget karaktär:

♥ Tag ett hjärta från dov, kron, rådjur eller älgkalv
♥ Skär upp hjärtkammarna och ta ur det levrade blodet, detta ska göras direkt i slakteriet eller snabbt efter att djuret passats
♥ Skölj bort blodet i rinnande vatten tills allt levrat blod är borta
♥ Häng hjärtat i minst ett dygn över tio grader så att rigor mortis, likstelheten går ur muskeln - och längre om du vill, kanske 30 dygnsgrader räcker, eftersom muskeln hänger ensam (hela djur ska hänga minst 40 dygnsgrader eller gärna mer)
♥ Trimma bort senor, hinnor och annat gojs från hjärtat. Du ska få fint trimmade encentimetersstrimlor som bara innehåller kött, inget annat
♥ Marinera snabbt i olja, äppelcidervinäger, salt, peppar och lite tabasco om du vill ha det lite hetare
♥ Pudra i mjöl om du vill, jag gjorde det, men tycker det är onödigt, det hade varit godare utan paneringen
♥ Stek skivorna i olja och smör (olja först sen en klick smör och när smöret slutat fräsa är pannan het nog för köttet)
♥ När den röda köttsaften börjar tränga ut på ovansidan är det klart, det tar bara några minuter
♥ Ringla olivolja och balsamvinäger över strimlorna och vila
♥ Servera med potatismos på mjölig potatis, 5 dl grädde som kokat ihop med en rejäl näve cheddar och en näve smör, salt och peppar och en senapsås på creme fraiche, hemvevad majonäs, fransk senap, vitlök och salt och peppar

Tro mig, rött vin funkar bra till...

Jubileum

Idag är det på dagen 3 år sen jag började blogga.

Jag har hittills använt 17% av bloggers bildutrymme.

184 226 unika besökare har hittat hit sedan starten, i genomsnitt 350 om dagen.

Jag har publicerat runt 150 till 200 recept mellan 9 och 69 gånger i månaden.

Sökmotorer står för 62,89% av trafiken och "Boef Bourgignon", lammstek" och "köttfärssås" är just nu de vanligaste sökorden.

Jag har fått barn, nya vänner, lärt mig jaga, stoppat korv och torkat det mesta i köket sen starten. Lamm, dovhjort, vildsvin och rådjur har styckats men det finns mycket kvar att göra än.

Hurra för mig!

Jag firar med att panera ett kronhjorthjärta i smör.

Summa

Fin dag i skogen. Mycket vilt igång, framför allt i sista såten. Jag hade naturligtvis inget skjutbart i pass eftersom jag inte tagit hand om min nemesis räven. Jag kallar honom numer moby dick. Nu en landsorts lager framför brasan.

Pass på

Passgrannen sköt en kronkalv. Drevkedjan passerar just nu. Snart lunch.

Långt från människobyn

Andedräkten står som ånga inne. Trots att jag kryper närmre brasan. Taylors and jones korvar i ugnen. Welsh dragon och cumberland pork. Till matsäck imorgon och kvällsmat idag. Ett glas iskallt vin, men det blir sakta varmare. Ute runt fem grader. Inne kanske sju. Jag sveper en öländsk filt, som jag fick av en god vän för snart tio år sen, över axlarna och tänker att livet är gott. Imorgon jakt på kron. Hind och kalv och vildsvin. På söndag räv och kanske nötskrika.

Fläskben (LTHF - low temp high fat)

Fläskben är en av de mest underskattade detaljerna på en gris. Sjukt mycket smak och vansinnigt enkelt att laga till.

En gryta, olja och ister, en gul lök, lite vitlök om du har, salt peppar och lagerblad. In i ugnen med lock på låg temperatur tills köttet släpper från benen, det kan ta ett tag. Gnag direkt eller plocka bort från benen och lägg på en macka eller stoppa i ravioli.

En liten programförklaring - och en kort fråga

Jag har haft den här bloggen i snart tre år. Det har nästan alltid varit roligt. Glada kommentarer, privata mail med funderingar om torkprojekt, dygnsgrader, korvstoppning och annat gör varje dag lika spännande.

Att runt 300 läsare hittar hit varje dag är naturligtvis vansinnigt roligt, att säga något annat vore en lögn.

De flesta av er som hittar hit har sökt på ett recept på Google. Boeuf Bourgignon, lammstek och skaldjursrisotto är vanliga sökord - det kan jag numer se tack vare Google Analytics. En gång hade jag en idé att förfina just de tio-i-topp-recepten. Jag gjorde ett försök, men det rann ut i sanden. Precis som Mannerströmsprojektet (att laga alla recept i Mannerströms Husmanskonst) och en massa andra storslagna idéer som jag haft. Hoppas ni har överseende med det.

Något som verkligen triggar mig är att jag ofta söker på recept och udda styckdetaljer och antingen hamnar hos mig själv eller inte hittar svar. Det betyder att jag måste fylla ett tomrum på internet och det är ju vansinnigt roligt.

Just nu har jag ett sånt dilemma.

I lillebrors frys ligger ett välhängt hjärta av en kronhjort. Fint uppskuret i kammarna för att bloda av, avsköljt i kallt vatten.

Jag söker på kronhjort + hjärta + recept. Och det finns inga träffar på bra recept. Säkert är jag inte den enda som vill tillaga något på denna fantastiska styckdetalj. Och säkert är jag inte den första, eller sista att söka på just det.

En sista sak som gör mig sjukt tillfredsställd och lycklig är att ni läsare ofta har så kloka svar. I fredags tog det till exempel inte mer än en halv dag innan jag fick ett bra tips för att färga glass grön utan att ge den spenatsmak. Fantastiskt.

Hur som helst.

Ett långt inlägg med en kort fråga.

Vad fan ska jag laga av hjärtat?

Gräddig vildsvinspasta med karljohan

Jag hittade två små vildsvinsfiléer i frysen häromdagen och funderade ett slag på vad jag skulle göra av dem. I Jamie Olivers Italienska kokbok hittade jag ett recept på Speghetti tetrazzini med kyckling och svamp.

Jag utgick från det och gjorde lite modifikationer.

Det bästa med den är att den gratineras på slutet så att den blir lite härligt knäckig på toppen. Underbar höstpasta.

Ungefär så här.

Du behöver:

• Vildsvinsfilé

• Grädde

• Karljohansvamp, torkad eller färsk

• Vitlök

• En halv gul lök

• Vitt vin

• Parmesan

• Smör

(med en sån ingredienslista går det inte att misslyckas)

Gör så här:

1. Lägg karljohan i blöt i hettvatten i en timme (om den är torkad)

2. Salta och peppra köttet och fräs det snabbt så det får färg, ta ur

3. Fräs lök och vitlök och svamp

4. I med köttet och på med vin och vattnet som svampen låg i och sen grädde

5. Salta och peppra och puttra ihop

6. Nu till det geniala; När allt är klart blandar du såsen med spaghetti som du kokat aldente, river massa parmesan över alltihop och skjuts in i ugnen i en stund och ganska varmt så osten smälter och allt blir knaprigt på ovansidan

Trippelt bortglömt fläsklägg

Jag har rensat kylen för en ny laddning med en kvarts framdel av en gris från Solberga gård. Sedan tre år tillbaka (eller är det fyra?) köper jag gris därifrån. En gång om året, levereras enligt gängse halvskumma rutiner till Stockholm.

Det är något visst med att köpa kött ur bakluckan på en gammal Volvo.

Jag har många gånger besökt Solberga och sett hur fantastiskt de små liven lever innan de slaktas, styckas och vacumpackas och hamnar i någon Stockholmares kök. Den Gode Gunnar som driver Solberga är dessutom en fantastisk eldsjäl.

Hur som helst.

Vid den här tiden på året har jag alltid glömt fläsk i frysen som man måste göra något av innan den nya laddningen kommer. Ett år gjorde jag raviolikött av fläskben (fast jag hann nog aldrig stoppa köttet i raviolin.) Ett annat tokstoppade jag korv på sluttampen.

I år hade jag ett lägg och två påsar fläskben kvar i frysen och det är fan skam. Det är bland det godaste köttet på grisen. Sjukt tillåtande, puttra länge, länge, länge och grilla av på slutet i ugnen. Sjukt bra. Saftigt, fullt av gelatin och kollagen. Och mängder av smak.

Det visade sig att det godaste jag gjort på benen av en gris gick ut på att glömma den.

Jag gjorde så här:

1. Glöm bort ett fläsklägg i salt lag, i en vecka så att det blir rimmat

2. Skölj tills vattnet inte längre är salt

3. Koka upp lägget med en klyftad gullök, ett par klyftor vitlök, två krossade indonesiska långpeppar, eller två msk krossade vanliga svartpepparkorn, En stjärnanis och några korianderfrön. Och en skvätt äppelcidervinäger

4. Puttra tills köttet faller isär, det tar ett tag, kanske 2-3 timmar eller mer

5. Ställ svalt, 0-8° och glöm bort det i två dagar

6. Ta upp lägget ur den nu ganska brutala gelen, "skala av" svålen och överflödigt fett, och skölj lägget i kallt vatten

7. Blanda hemlagad ketchup med "Gingersauce" paprikapulver, hackad vitlök, tabasco, ostronsås och sen går du loss i kryddslåpet (helt ärligt vid det här laget har jag ingen aning om vad jag blandar, så följ inte det här receptet – blanda som du vill, men det du vill komma fram till är en ketchupliknande massa som inte smakar ketchup.

8. Smeta geggan över köttet och kör i typ 200° tills köttet är genomstekt och ytan är trevlig. Du kan behöva vända på bitarna ibland och ösa under tillagningen

Klorofyllgrön päron- (och spenat) glass

Släng e102 och e131 i papperskorgen.

Du behöver:

• Fryst spenat

• 6 äggulor

• 125 gram socker

• 5 dl grädde

• Vaniljstång

• Ett gelatinblad

• ett par droppar päronessence eller ännu hellre päronkonjak. Päronsylt. Päron i konjak som du mixar, vad vet jag

Gör så här (Stort tack till min namne som kom med tipset):

1. Tina spenaten och mixa slät med vatten

2. Sila genom en finmaskig sil. Du kan behöva hjälpa till med en slickepott eller nåt

3. Koka upp vätskan som blev över i en vid, tjockbottnad kastrull. Man riktigt ser hur de naturliga färgämnena lösgörs från vätskan

4. Sila av i en silduk

5. Det som är kvar i duken är färgen. I bakgrunden disken

6. Gör en vanlig glasssmet; vispa äggulor och socker vitt

7. Koka upp grädde med vaniljstång i

8. Blanda ihop, i med gealtinblad (som du först lagt i blöt i kallt vatten) och färgen, ta upp till 83° (det krävdes rätt mycket färg, typ tre teskedar eller allt i den där burken på bilden)

9. Ställ smeten att svalna och kör sen i glassmaskin tills glassen är färdig

Grön glass?

På hemvägen idag gick vi ner på Stockholms Aeter & Essencefabrik. Målet var att hitta päronsmak till en glass som lilla e beställt. Och här snackar vi ju om en butik som ser ut som den som Harry Potter handlar i. Måste ju ha bra saker, tänker jag.

Det gick bra. En liten flaska som luktar som päronsplit införskaffades, kontanta medel bytte ägare. Jag införskaffade dessutom grön färg till glassen.

Men väl hemkommen och en slagning på nätet senare beslutar jag mig snabbt för att hoppa över både e131 och e102 som färgen, i sin pulverform, består av. Den ena är förbjuden i Australien och Nya Zeeland. Den andra kan ge upphov till astma och hyperaktivitet...

Nog för att jag kan tycka att det är lite småroligt att tillsätta tillsatser i genuine hemsvarvade saker, bara för att, men någon måtta får det vara.

Hur som helst. Har någon tips på vad man kan använda – som inte är giftigt – för att få glassen grön?

Någon slags kinesiskt-inspirerat fläskläggskok

Fråga mig inte vad jag gör. Och gör som jag på egen risk. Jag har nämligen ingen aning om vart det här fläsklägget är på väg. Jag kände mig lite trött på doften av klassiskt fläsklägg så det här går i kastrullen med lök, vitlök, en skvätt äppelcidervinäger, koriander, stjärnanis och indonesisk långpeppar.

Jag tänkte koka det först och sen grilla det klart i ugnen med en kladdig marinad fullgojsad av massa röror och burkar som jag aldrig förut använt.

Vi får se hur det går.

Dubbelt bortglömt rimmat fläsklägg

På lördag ska jag hämta en kvarts framdel av en Solbergagris. Lägg, revben, bogstek, fötter, ben, sidfläsk, ister och annat gott. Det har blivit minst en kvarts gris varje år sen bloggen startade för snart tre år sedan. Det är en stor tillfredsställelse att ha en glad gris i frysen – särskilt till jul.

Samtidigt är det samma visa varje år. Ett par bitar gris ligger gömda i botten på frysen i garderoben. Oftast är det fläskbenen, men i år var det ett lägg.

Jag älskar fläsklägg.

Så jag tinade det och ställde det i en saltlag på balkongen. Jag brukar torrsalta först och greja, men jag orkade inte. Med måtten 1 dl salt och 1/2 dl socker per 1, 5 liter vatten värm och se till att lagen blir klar. Låt den svalna och sen, efter att den svalnat lägger du i lägget. Och ställer en tyngd eller nåt så det blir täckt helt under saltlagen.

Sen glömde jag bort lägget igen. Nu har det stått en vecka på balkongen så det är nog rätt salt. Men då är det bara att vattna ur köttet. Skölj i kallt vatten och koka sen upp och häll av och koka upp igen tills vattnet inte längre smakar så salt att du grimaserar.

I år tänkte jag faktiskt koka lägget och sen köra klart det i ugn, kanske med någon asiatisk touch på det hela. Men jag får se.

Fantastisk helg

Söndagens jakt: härligt spöregn, blött som i havet. 4 kron, 15 vildsvin och två rävar. Full snurr på fantastiska hundförare och korvarna gick hem igen. Lika blött i slakteriet efteråt. Minst två man stöp på rumpan på det hala nylagda golvet. Men de landade mjukt.

Lördagskvällen avnjöts i familjens sällskap med god mat och guitar hero och en gintonic eller två. Mycket trevligt.

Det blir inte bättre

En ganska blöt dag senare

Fem kron och en älg. Jag hade en kviga i 140 km/h. Grillkorven gjorde succé. Nu väntar slakteriet.

Grillkorv de lux

Förra årets älgjakt; hann aldrig proviantera. Utelämnad till landsortsicans torra grillkorvar, trista ostmackor och frystokat pulverkaffe. Det är inte fy skam, men även om allt smakar bättre i skogen så kan man ju hålla nivån något, eller hur?

Så en av de senare jakterna på säsongen kna

llade jag ner till gänget i Hötorgshallen som lägger sönderputtrat lamm och merguez i pitabröd och franskfrallor och frågar om man ska ha stark sås eller inte och som sen lite tjurigt slänger ihop en helt fantastisk lunch.

Jag köpte några guckor, några röror, korv hos argentinarn och bröd hos bagarn (glömde brödet hemma sen, så det blev 7/11-frallor ändå).

Det blev ju inte bara trevligt utan storslagen succé. I år upprepade jag det vinnande konceptet, men såserna och salladen petade jag ihop själv. Ostmackorna var utbytta mot truckermackor med kall falukorv från Hedmans (tack Gitto!) senap och rostad lök.

Och istället för hotdogs i bröd gjorde jag bulgursallad, stark sås baserad på aivar och serverade allt i tunnbröd.

Till jakten i morgon har jag en beställning på ca 4 kilo korv och jag har hackat gurka och tomat halva kvällen. Det här är recept för typ 12.

Du behöver:

• 20 korvar gärna råa merguez

• Olja att steka dem i

Sallad

• Bulgur, 1 liter

• 2 gurkor

• 6 tomater

• 2 röda lökar

• 2 vitlöksklyftor

• 1 kruka färsk koriander (ekologisk så klart!)

• Salt och peppar

• Olja

• En skvätt vinäger, eller saften av en halv citron

• En paprika om du vill, eller chilifrukt om du vill ha mer hetta

Stark sås

• Aivar, typ en burk

• Två vitlöksklyftor

• Salt & peppar

• Olja

• Några msk Äppelcidervinäger

• Tabasco, en skvätt

• Worchestershiresås, 1 msk

• Paprikapulver, ngn tsk

• Spiskummin, ngn tsk

• Cayennepeppar, lite puder bara

Gör så här:

1. Stek korvarna i ugn ett par minuter, de ska inte bli klar, men tillräckligt för att fem minuter vid brasan i skogen ska räcka. Helt råa korvar tar rätt mycket tid och är svåra att få bra över öppen eld. Om du har en stekhäll är det ju ett bra alternativ

2. Hacka lök, gurka, tomat och koriander fint, fint, fint till salladen. Det ska vara minibitar, fuska inte

3. Koka bulgur i lätt saltat vatten i 12 minuter och häll av vattnet, blanda i olivolja, salta och peppra och låt stå och fluffa till sig. Sen ställer du det så det blir kallt innan du blandar i det i salladen

4. Blanda alla ingredienser till såsen

Nu sticker jag och jagar i två dagar.

Ps om gäddan

Vill du äta patén direkt så kör du en sås på en dl av fonden med en dl grädde och reder av. Servera som den är på en skiva paté.

Kall är den jättegod med en sås på hälften gräddfil, hälften creme fraiche, en halv finfinfint hackad rödlök, massa dill och löjrom, sokrom eller stenbitsrom. Och lite salt och peppar. (Det är för övrigt en sås som funkar till mången fisk, inte minst rökt flundra.)

Pressad potatis är godast till. Både om patén är kall eller varm.

Ketchup - med tillsatser

Eftersom jag på älgjaktspremiären deklarerade att ribban för korvluncherna ska höjas ytterligare så fann jag ingen annan utväg än att börja med en balja ketchup. Det är skitenkelt och om du inte provat förut så ska du göra det å det snaraste.

Man kan mixa tomatgeggan slät, men jag föredrar att passera den i en passertillsats, sån man har när man gör äppelmos, som trycker ut fruktköttet genom små hål. I andra änden kommer skal, lök och lagerblad ut i en torr fin gegga. 

Trickset är att koka tomaterna så länge att det går att dra en träslev i botten av kastrullen utan att tomatsåsen omedelbart rinner igen. Tänk på Moses eller vad han hette han som delade havet och känn dig lite religös när du står där vid spisen.

I min lätt maniska matlagningssession i köket i går så var jag lite för het på gröten och tog ketchupen för tidigt. Det gör inget på smaken, men  den är lite väl rinnig så det där med Moses är ett riktigt stalltips.

Du behöver:

• 4 burkar goda krossade tomater, typ Mutti eller Änglamark eller Markattas eller motsvarande mängd i färska tomater

• Olja

• En gul lök

• En vitlöksklyfta

• Kryddor som du vill och efter smak och förmåga: Jag körde med typ en och en halv tesked vardera av (kan ha glömt något) koriander, bruna senapsfrön, spiskummin, peppar, chilipeppar, en liten chilifrukt, nån curry, paprikapulver, oregano

• En rejäl bit socker, gärna muscavado eller farinsocker

• Äppelcidervinäger

Gör så här:

1. Fräs skivad lök i olja

2. I med vitlök och sen tomaterna och puttra på låg värme så lång tid det tar att du kan dra en träslev i botten utan att såsen går igen direkt

3. Mortla kryddorna och fräs i smör och olja, torkade kryddor behöver värme och fett för att utveckla smakerna

4. Blanda i kryddorna och socker och vinäger tills det smakar trevligt. På fyra burkar tomater körde jag kanske 200 gram socker och en dl vinäger

5. Blanda om och justera med socker, salt och vinäger och tappa sen på trevliga gamla konjaksflaskor som du sparat i ett skåp du inte visste fanns

Ps. Det där gojset som blir kvar av skalet och det. Det mixar jag med salt peppar och en rejäl slurk olja och fryser in och använder som tomatpuré. Skulle tro att ketchuptillverkarna gör likadant.