Vilda fåglar och kroppkakor

Jag har en plan för helgen. Kroppkakor i morgon efetermiddag när mor och far är på besök och till kvällen fågel eftersom morsan är livrädd för allt som flyger. Bara tanken på att äta duva får henne att blekna. Ok, närmast svimma då.

Men det är skillnad på duva och duva. Närmare bestämt är det skillnad på duva, duva, duva och duva. Du har skogsduvan som är mindre än de andra, lever i skogen och är fridlyst. Den äter vi inte. Du har turkduvan/stadsduvan som lever på gamla fimpar och tuggumin och annat skräp och är mer eller mindre tam, den äter vi inte heller. Brevduvan vet jag inget om , men jag äter den inte. Kvar är då ringduvan, en normalstor duva som lever i skogen. Känns igen på de två vita fläckarna på halsen som nästan bildar en ring. De gillar att sitta i döda träd och spana och när de sträcker mellan matplatser (de gillar säd) så skjuter man dem ur luften och livet från kanten av ett fält med kepsen djupt neddragen i pannan (de ser förbannat bra). Det är en oerhört trevlig jaktform och mitt första egenskjutna vilt föll just en sådan dag.

Hur som helst. De ska tillagas också. Och en trevlig forma av duva är bankade bröst rullade i bacon och fyllda med svamphack. Det serverade Johan en vacker dag i oktober och ett liknande recept tänker jag bjuda mor och far på imorgon. Och det fina i kråksången är att de kommer aldrig ana att det är duva de äter.

Jag hittade en ripa också i frysen, trodde alla gick åt till nyår, men den åkte också fram på tining. Jag vet inte vad jag ska göra med den, men de som lever får se.

I övrigt har jag hackat rejält med rimmat sidfläsk från Hugo i Gränna, blandat med en hackad lök och mortlad vit, svart och kryddpeppar. Kroppkakor...