Nätterna blir längre nu

Igår i taxin hem klockan 04. Chauffören konstaterade att det märks att vi går mot mörkare tider. Jo, svarade jag, för jag gillar att påpeka det redan runt midsommar, snart är augustimörkret här och då kan man nästan ana hur mörkt det är i november.

Han tittade misstänksamt i backspegeln och sen insåg jag att han nog tänkte på världen. Mer i stort. På läget i världen snarare än klockans och solens varv.

Asfalten har spolats ren av regnet och jag trodde nog att den där tunga himlen, som nästan trillade ner, skulle vara lättare att andas i efter regnen. Men nu på morgonen vilar en tung fuktig doft över stenstaden. Lägenheten har inte hunnit bli sval i natten och jag tänker på den kalla natten på torpet i förrgår, när det var skönt med ett täcke och det enda som hördes var blåsten och regnet.

Nu skvalar grannens klockradio som vanligt över innergården. Det har den gjort i tre år. Varje morgon klockan 0400 går den igång. Pratradio. Tillräckligt lågt för att man inte ska höra vad som hänt, men så pass högt att man ändå vaknar.

Jag ska nog steka en kantarelltoast på de stackars svampar jag räddade från vildsvinen. Men det kan hända att jag somnar innan dess. 

12 dagar kvar.