Saker som leder till andra saker (eller hur en amatör styckar en griskind)

Ni vet hur det är. Man har jobbat en hel dag, slut efter mycket stress. Man kommer hem, pustar ut och inser att man har tre kluvna huvven av Solbergagrisar som vägrade åka till slakt. I köket.

Eftersom de tre återstående Solbergagrisarna tyckte lastbilen till slakteriet kom för tidigt på morgonen vägrade de kliva ombord. Stressade grisar är inte glada grisar och glada grisar är inte goda grisar. Så slaktbilen fick åka tom. Gunnars grisar segrade. Just då.

Men det ena ledde till det andra, ledde till Rosendals Trädgårdar och sen hem till mig.

Så plötsligt stod jag i köket med tre klyftade huvuden och inte en jävla aning. Tidigare har jag fått kinderna fint utstyckade från skallen på grisen. Det var trevligt. Nu var de grovstyckade, så det var bara att plocka fram kniven.

Om man vet hur en griskind ser ut är det inte svårt att lista ut vilka ben man ska plocka bort. Om man trycker och klämmer lite så känner man att det sitter en del onödiga hårdheter och annat gojs som ska bort.

Dessvärre hade dessa tre grovstyckats så att delar av det fina innerköttet på kinderna hade delats vilket gjorde att den inre köttbiten inte fick optimal form. Det fick i och för sig inte kinderna heller, men det berodde på mig och ingen annan. Men det blev faktiskt rätt bra ändå.

Om man bara följer benen och inte skär för hårt så funkar det bra.

Tusen tack Gunnar på Solberga. Underbart.

ps.

Kom efter en stunds konferens med Griskindspatrik ikväll efter styckningen fram till att hela huvuden nog ändå är bäst att jobba med.

Så får det bli nästa gång.

Det blev för övrigt en hel del kött kvar i resten av huvudet. Det får bli en sylta till jul. Just nu är de i kylskåpet på vädringsbalkongen.