Sen kväll på restaurang Absinth, 2001. Källaren. Calle & co har köpt, renoverat och sjösatt en jättefin aluminiumbåt från 60-talet. Efter ett par öl konstaterar jag självsäkert att en aluminumbåt är fegt. Att träbåt är det enda raka. Jag blir utskrattad. Står på mig.
Sen natt på Öland, efter två dagars bröllop 2005. In rullar hela gänget från Absinth, tillsammans med ett gäng övertalade bröllopsgäster. Inslagen i röda band: En allmogeeka, fernissad till perfektion. Lackad durk. Röda detaljer och en Evinrude, 7,5 från 70-talet i baken. Vackert svart inuti och djupt träfärgad av idogt fernissande. Ditforslad på flaket/taket av en pickup från Sandviken av nämnda Calle.
Dagen efter bröllopet: Hastig hemfärd, båten lämnad på backen på Öland. Ingen pressening.
Ett år senare, 2006, sent i juli: lacken har spruckit i solen. Båten har tagit duktig stryk av solen och vinden på solen och vindarnas ö. Två veckors semester går åt att skrapa båten trären från fernissa. Sista två dagarna en strykning med linolja. Snickaren kommer förbi och muttrar:
– Roslagsmahogny. En sån båt ska ha roslagsmahogny.
I färgaffären dagen efter: Tänker på Roslagsmahogny. Men köper en stor burk fernissa. Linoljar först. Stryker sen två lager fernissa. Vått i vått. Det ser bra ut. Struntar i rekommendationen att lägga minst åtta lager fernissa. Och slipa mellan påstrykningarna. det ser ju bra ut.
Båten i Östersjön. Sjunker som en sten trots fyllningar i torrsprickorna med kladdiga sprickmedicinen Ettan.
Båtplatsen: Hårt vind och vågutsatt i Östersjö på Ölands östra sida. Bröllopsbåten ligger vattenfylld stora delar av sommaren. Sprickorna går visserligen ihop. Men läcker som ett såll ur kölen när den är öst. Öser och åker omvartannat. Familjen vägrar fälja med i "sållet". Tar upp båten. Låter den ligga över året under tät pressenning.
2007: Drar på ett lager fernissa och linoljar den torra insidan. Snabbt i sjön i tidig maj. Båten ligger näst intill oövervakad en månad. Sliter sig i vinden. Sjunker. Skaver mot kajen. Sjunker med motorn på. Öses av vänlig familj. Motorn körs ren av ännu mer vänlig familj. En båttur på 30 minuter på en säsong. Tänker på den där kvällen på Absinth. Tänker att jag och min stora mun.
2008: Hyr ett släp och hämtar båten i juni. Stora torrsprickor i hela båten. Sjunker som en sten efter linoljning och lite fernissa. Simmar ut och tätar det stora glappande hålet i kölen med våtrumssilikon. Lite tätare båt. Mycket ångest. Plast i träbåt är fel. Köper handjagad länspump på Biltema. Stort lyft. Pumpar mycket. Åker lite. Båten hamnar i sjön på torpet i Östergötland.

Sen sommar 2008: Tar upp båten själv. Skrapar och slipar båten trären igen. Mycket gråträ efter att fukt trängt igenom fernissan. Svårt att få fin. Skönhetsfläckarna tydliga. Akterspegelns förstärkningsplankor spruckna. En hel del rötskadat trä i aktern. Plockar bort snickerierna och de dåliga plankorna. Inser att tidigare ägare inte behandlat träet överhuvudtaget baktill. Oljar båten med tio liter kallpressad rå linolja invändigt. täcker med press till April 2009. Fortsätter linolja.
Juni 2009: Slipar klar båten med finare sandpapper. Får tag på Claessons dalbrända trätjära, fin rå linolja. Balsamterpentin. Blandar en tredjedel av varje till Roslagsmahigny. Kör i båten. Linoljar (utspätt med balsamterpentin) utsidan. Sen Roslagsmahigny även där. Två strykningar. Torrt emellan strykningarna. Mer Roslagsmahogny innuti båten. Blandar ut med mer tjära i båten under vattenlinjen.
Tvingar Johan att såga till en akterplatta i fin ek. Borrar nästan sönder den trots förborrade hål. Ek är hårt. Riktigt hårt. Men plattan i aktern är den finaste biten på hela båten.
Kvar: Täta de värsta sprickorna över vattenlinjen med bitumen. Bottenmåla. Eller skrapa rent båten, sen primer och sen bottenfärg. Men det kanske jag sparar till nästa år. Sjösättning nästa vecka.
Tack för presenten.