Skaldjursrisotto med färsk bläckfisk

Det låg ett gäng färska små bläckfiskar i mataffären och jag hade redan innan bestämt mig för att göra skaldjursrisotto så det gick snabbt – de åkte ner i korgen och det var inte förrän jag var hemma och slabbade upp de små liven på skärbrädan som jag insåg att jag aldrig tidigare rensat bläckfisk. De där frysta bläckfiskringarna som jag tidigare haft i skaldjursrisotton är ju rätt lätthanterliga. Men nu?

Det gick lätt. Skär av toppen på kroppen, ta tag i huvudet och dra isär. Kroppen kommer då vändas ut och in och du får med dig hela innandömet. Tentaklerna på fisken skär du av och sköljer ordentligt tillsammans med tuben av kroppen som du har kvar. Skiva tunnt. Det blir inte mycket kvar, men det som blir, blir gott. Mycket godare än allt annat fryst.

I övrigt är det som vanligt med skaldjursrisotto. Det är tomatsåsen som gör det. Kolla receptregistret i spalten om du undrar vad jag svamlar om.

Men kort då:

1. Puttra en tomatsås

2. Vänd två-tre bläckfiskar utochin

3. Stormkoka snabbt färska blåmusslor i vatten och vin och lite fiskfond, spara fonden, lyft ur musslorna (kasta de som inte stänger sig när du knackar på dem, koka bara de som är stängda. Sen, efter koket, slänger du alla som inte öppnat sig.)

4. Fräs den skivade bläckfisken i olja, snabbt, hett

5. Lägg bläckfisk och de plockade musslorna i en skål. Salta, peppra, lite vitt vin och citron på, persilja om du har - ställ åt sidan

6. Fräs en risotto, massa vitt vin, sen späd med buljongen av musslorna

7. När risotton börjar bli klar kör du i rejält med tomatsås och peppar

8. "Ingen parmesan i med fisk", säger tydligen Italienarna. Det skiter jag i. Ner med en näve finriven parmesan och sen musslorna och bläckfisken

9. Det som kan toppa den här rätten är möjligen en baconlindad halstrad pilgrimsmussla. Men jag börjar alltmer luta åt att det enda man behöver för att en skaldjursrisotto ska bli riktigt jävla överlägsen är bra färska musslor och bläckfisk. Jag kan ha fel. Det har jag haft förut