Dagen efter dopparedagen

Juldagen är egentligen trevligare än själva julafton. I alla fall när man har barn. Den 24:e går liksom åt till att försöka hantera förväntan och kombinera med massa matlagningsprojekt. På kvällen när tomten gått, massa gråt och tandagnisslan för någon julkapp var si eller så och sen godnatt och pusta ut i köket med lite portvin och ostar och så sitter man och gafflar till alldeles för sent.

Sen juldagen. Man kryssar i tablån mellan Willy Wonka och Sweeney Todd. Typ. Poppar popcorn och tycker att en tre kvart i pulkabacken är fullt tillräckligt. Och så landar plötsligt barnen i alla de där julklapparna och tycker att de är rätt roliga. Ändå.

Och så är det ju dagen efter med maten också. Janssons smakar än bättre till lunch. Man tar en sillrumpa eller laxsmörgås i bara farten. Man knökar omslagspapper i grovsoprummet och funderar om champagne kanske skulle vara gott.

Så plockar man fram all bråte ur kylen och funderar på vad man vill äta av all den goda maten, och så inser man att barnen åt ju ändå bara prinskorv och köttbullar igår.

Det är då man gör pytt i panna.

• Hacka kokt potatis, eller ännu hellre förstek rå. Sen ner med hackad lök, ganska mycket. Mer.

• Hacka rimmad och griljerad vildsvinsskinka. Tänk på att den är nästan för salt.

• Spara en av julkorvarna till någon hugad nattmacka, men hacka ner en av dem tillsammans med de rökta prinskorvarna. Falukorv går lika bra.

Tore Wretman skriver i sin Svensk Husmanskost (den enda kokbok jag skulle ta med till en öde ö) att den ideala sammansättningen är 1/4 färsk oxbringa, 1/4 rimmad oxbringa, 1/4 rester av kalv eller fläskstek och 1/4 falukorv. Sen är det proportionerna 2/3 potatis och 1/3 kött. Och en matsked gul lök per dl kött.

Det är säkert det allra bästa, men det viktigaste är att det är rester. Från ditt kök. Och att du stänker i lite worchestershire-sås medan du steker. I mycket smör. Och ganska försiktigt.

God jul.