Gravad lax

Varje år har vi en julmiddag. Det började redan när jag flyttade upp till människobyn. Vi var ett gäng arma förvirrade krakar som tillsammans firade högtider som jul och påsk och midsommar, lite när-som-helst beroende på jobb och så.

De var hemskt trevliga de där middagarna, skolfröken, Syrran, Japanen och en och annan hangaround.

En vinter för många år sen blev julmiddagen ett riktigt praktfiasko. Eller egentligen var det faktiskt ganska trevligt, men när alla minns den där kvällen så minns man mest hur mörkt allt var. Och den där filbunken som vägrade sätta sig.

Lite roligt är det ändå för middagarna har trots det fortsatt. Ett år beställde vi mat från Indiern i huset, lite för att bryta alla illavarslande måsten.

I år blir det som vanligt julmiddag. Gänget har utökats och innefattar numer en massa roliga typer som hänger ihop med orginalgänget.

I år har jag därför bestämt att menyn från den där ödesdigra julmiddagen ska återskapas. Det blir således gravlaxterrin, kyckling i paket och risotto. Men filbunken har jag diskret bytt ut mot kalvdans. Köpt kalvdans. Nån jävla måtta får det vara. Det räcker liksom med bestyr när man dessutom har två ungar som sjunger i kör och går i luciatåg var och varannan dag.

Grava lax är lätt. Så här gör jag:

Här beskriver jag proceduren närmre.

Laxen går utmärkt att frysa.