Torsk

Det här är komfortfood från min barndom. Vi fick inga fiskpinnar. Det var Öländsk torsk, fiskad av Tore. Alla fiskarna hette Tore. Panerad av mormor eller mamma. Jag tyckte lika illa om torsken som älgfärsköttbullarna. Ville hellre ha mammascans. Nu ger jag mina barn samma panerade fisk och hemrullade köttbullar och flinar i smyg när 7-åringen vill bli vegeterian. Han kommer föra traditionen vidare, jag vet det. Även om han käkar bönor några år.

Jag dubbelpanerar min fisk för att få den fint frasig. Dessutom slår jag en skvätt gräddmjölk i pannan och dränker fiskarna i såsen. Det tar ut en del av den frasiga njutningen, men resultatet blir som jag är van vid. Fast jag tar ut de panerad fiskbitarna och slår grädden över dem sen. Jag vill minnas att min mor gjorde tvärt om. Och då försvann lite av knaprigheten.

Ströbröd förresten. Jag lägger mina misslyckade baguetter och gamla brödkanter i en påse i frysen. Sen mortlar jag dem när jag behöver ströbröd. Det blir trevligare och godare än det där köpeströbrödet som finns i affärerna.