Duvor

Första gången jag jagade och dödade ett djur var en fantastiskt fin sensommardag i september. Johan drog med mig ut med lånebössa på stubbåkern och vi skulle jaga duva. Jag bommade många gånger på alldeles för höga duvor men så när jag fått nog och tänkte byta plats hörde jag plötsligt en duvas vingslag. Jag hukade, måttade och sköt en en hagelsvärm i en vinkel nästan rakt upp. Duvan, som kom i bra fart över mitt huvud, störtade efter ett skott rakt ner bland bulvanerna. Känslan då, den glömmer jag aldrig. Det var då jag bestämde mig för att jaga.

Kanske är det därför jag älskar duvjakten så mycket. Väntan i sensommarens vackra skrud, hög himmel, bra blåst, just de dagar då naturen är så fantastiskt fin. Att sitta där i skogsbrynet helt opretentiöst och vänta på duvor som kommer rätt. Det är för alltid underbara dagar.

Men duvjakten är som rävjakten. Det är de jaktformer som väcker mest frågor från folk som inte jagar, i alla fall om man bor i stenstaden. Det är två skilda frågor men de handlar om samma sak. Jagar du räv? Skjuter du duvor?

Ja, det är viltvård, som allt annat och för skogens mångfald.

Räven är en av de mest expansiva arterna i världen och genom att jaga ser vi till att skogsfågel, rådjur och annat vilt lever gott eftersom räven är en otroligt skicklig jägare. Räven finns, och ska finnas, men den behöver kontrolleras. Men den har inga naturliga fiender. Därför handlar det om viltvård, inte jakt för köttets skull.

Men vadå? Äter du köttet?

Nej, jag äter inte räven, den smakar och doftar helt enkelt för illa och även om jag kan känna en sorg att rävpälsen inte tas tillvara på som förr, så skjuter vi räv för om vi inte gör det kommer rådjur och skogsfågel inte finnas kvar i Sverige på sikt. Inte fjällräv heller för den delen, eftersom rödräven konkurrerar ut fjällräven. Och den senare är fridlyst och den vill jag gärna ha kvar.

Duvorna då? jo, de skjuter vi för att de äter av säden som bonden lägger ut i åkern och för att de finns i fantastiska mängder och om vi inte skjuter dem mår skörden dåligt.

Det har de flesta inga problem med, men här i stenstaden vet man inte skillnad mellan klippduva, stadsduva, turkduva och ringduva. En del frågar om skogsduva, men det är en fridlyst fågel som vi inte skjuter och som vi vill bevara.

Jag har skjutit och ätit stadsduvor som bosatt sig i fårstallar och även om de inte smakar lika gott som ringduvan så har de ett fint kött. Skulle jag då äta stadsduvan som jag själv paniskt duckar för runt hötorget? Tveksamt. Men fick jag välja på stadsduvan och industrigrisen vore valet enkelt. Ett djur som dansar fritt är alltid godare än det som matas med antibiotika och aldrig får röra sig.

Vad fan handlar då det här inlägget om?

Kunskapen om vårt vilt har aldrig varit viktigare. I tider där dvärgbandmask, fågelinfluensa, mårdhundar och jakt på våra rovdjur aldrig varit mer omdebatterade ökar vikten av en balanserad kunskapsbas. Det är inte alltid vi jägare lyckas med det.

Jag vet inte, men om du inte vet varför man jagar duva eller räv så kanske du blev lite klokare om du orkade läsa allt detta.