Inget får mig att gråta som Klungan, rökt fläsk och skaldjur

Skev i tiderna och förmodligen ganska gråtmild i grunden. Kom hem fem i morse, sov, tog en runda i Hötorgshallen med 8-åringen. Åt en räkmacka och tog en kall öl, köpte bacon hos Bonden och pilgrimsmusslor på Hav. Belonostronen låg på en tron av is och jag köpte tre. Ett till barnvakten, ett till mig och ett till min käresta. Påsen vägde 1,2 kilo. Ostronen var tunga som sten.

1. Rulla musslorna i tjocka skivor av nyskivat bra bacon.

2. Stek i torr panna, med baconsidan nedåt.

3. Vänd musslonfläsket så de får lite färg på toppen och botten, inte för mycket, de ska vara råa i kärnan.

4. Toppa med forellrom och lite finhackade alger, hade vi haft en skvätt citron på så hade det varit skvätten över i:et.

Men servera ostronen först, de baconlindade musslorna sen - med smörstekt toast. Champagne är gott till.

Ostronen var magiska.

Musslonfläsket likaså.

Men det var först senare jag grät.

Har du inte sett Klungan? Inget rör mig i grunden så som Klungan gör. Deras föreställning "Det är vi som är hemgiften" såg jag i sista minuten på Södra teatern för något år sedan. Då var jag bekant med radioprogrammet "Mammas Nya Kille" men jag hade inte förstått exakt hur bra de är.

Efter föreställningen på Södra teatern, när skrattet lagt sig, var jag tvungen att gråta en skvätt, av både glädje och sorg. Ingen i Sverige gör humor som Klungan gör. Det går inte att beskriva i ord. Det måste upplevas.

Jag missade deras föreställning "Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter" på Dansens Hus i höstas. Så glad jag blev när ett nytt tillfälle gavs på Cirkus i Stockholm, Klungan på scenen följt av Annika Norlin. Hemvändarkväll, hette det, klart och betalt, en perfekt julklapp. Och i kväll var vi där.

Jag grät och skrattade mest hela tiden. Så träffsäkert, bottenlöst och magiskt sätter Klungan ord på livet. Och Birgitta Egerbladhs koreografi fulländar de egensinniga norrlänningarna. Deras föreställning griper tag i själen och ruskar om, så skratt och tårar bubblar. Jag är helt matt av lycka och sorg.

Inget får mig att gråta som Klungan gör och det är tack vare Egerbladhs fantastiska skruv.

Det gör mig hel efter alla tårar.