Älgen

Förlåt. Jag har inte hunnit berätta om älgen. Det var älgjaktens tredje dag. Lika strålande vacker som de två tidigare. Hög klar himmel, frisk morgon med frost i tuvorna. Jag fick ett pass vid en kraftledningsgata, i ett fint torn. Smög försiktigt ut över stora gula och frostnupna kantareller. Placerade mig i tornet och funderade vilket håll älgarna skulle komma ifrån. Om de nu skulle komma alls.

Drevet gick igång och jag hade solen i ansiktet och var tvungen att ta av mig jackan, i takt med att solen klättrade steg värmen. Drevkedjan hade gått halvvägs i såten när jag hörde älgarna. Det är ju så märkligt med skogens alla vilt, att ett rådjur, eller en hjort kan ta sig fram så tyst. Och en älg lever om, som om hela skogen jävlas med den.

Snett framför tornet, på anda sidan kraftledningsgatan kom så en älgko ut, följd av två kalvar. Men bakom rörde sig något större.

Eftersom jag hade haft en fyrtaggare på mig i pass, med perfekt bredsida, inte bara en, utan tre gånger, på jaktens allra första dag, på en annan mark, och varit tvungen att släppa den eftersom begränsningen då var att skjutbart djur skulle ha mer än fyra taggar, så for en vild tanke genom skallen. Är det fyra taggar så skjuter jag. Men jag ändrade mig snabbt. Av stora tjurar fick vi bara skjuta en just då, och då kan jag lika gärna skjuta en av kalvarna, tänkte jag. Och spara tjuren så vi får skjuta en stor.

Det var då jag såg helskoveln komma ut genom trädridån.

Och taggarna.

Jag hann aldrig räkna där i tornet.

Två kulor gick in strax bakom älgens bog. När det sista skottet tog stöp älgen i backen på platsen.

Snabbt i med tre signalskott, jag har aldrig skakat så i hela mitt liv. Sen rapport på radion.

När såten bröts gick jag fram till tjuren och konstaterade att den faktiskt var så stor som jag ropat på radion. Exakt hur stor den var förstod jag dock först i jaktstugan på kvällen. En av jaktlagets veteraner tittade på mig och sa:
– Jag tror inte du fattat hur stor älg du skjutit.

En av de andra fyllde i:
– Jag har jagat sen 1980. Och jag har aldrig ens sett en så stor älg på jakt.

En tredje förtydligade:
– Du vet att det här är den största tjur som skjutits i det här jaktlaget sen 30 år tillbaka?

Jag skakade på huvudet.

Det gör jag fortfarande.

Jaktdagbok 14 oktober

Det är frost i gräset nu. Marken krasar under fötterna när man hämtar ved. Månen är full. Natten stjärnklar. Efter två dagars jaktuppehåll är det dags för tre dagars jakt. Har tagit upp båten efter en otroligt fin tur på sjön och i kanalen. Trädgårdsmöblerna står i förrådet och knocke & smocke har bjudit Slim på entrecote och årets sista bad. Sköt en dovkalv i förrgår. Hoppas på älg imorgon.

Jaktdagbok 11 oktober

Strålande väder. Runt 10 grader och lätt vind. Efter en halvtimme på pass brakade det loss i skogen och en fin älgtjur promenerade fram. Jag räknade frenetiskt taggarna och försökte få dem till fler än tre på ena sidan. Men det var en jämn och fin krona om sammanlagt 4 taggar. Just idag var begränsningen minst 3 taggar på en sida så tjuren fick löpa. Men att få vara så nära. Det är fascinerande. Sen small det lite på andra håll i skogen, en räv och fyra grisar. Jag såg en fälthare som stannade en meter framför mig, två grisar som sprang ut på ett gärde, en dovhind, en fet ringduva och en galen nötskrika.

Älgjaktspremiär

Den här stunden älskar jag. Det är dagen innan älgjakten. Kylen är full av goda korvar, mackorna är strax bredda med rikligt med smör, senap och kall falukorv. Skogen är brandgul och natten kall. Det har regnat sen jag kom men vedspisen och kaminen har gjort värmen behaglig. Lillebror och jag har ätit ångande varm gryta på konserverad cassoulet. Gås, bönor och mjälla korvar. Kängorna fettas i värmen i tjärdoftande impregnering. Byxornas läder är infettat och kniven är slipad. Nu ska jag jaga, släpa, flå och äta korv i en vecka och jag kommer leva på den här veckan fram till nästa år. Så vacker som skogen är just nu, det skälver i hjärtat. Mina vänner som kallar mig skogsromantiker får kött i sin kvarn, men fy fan. För en stenstadsbo som jag själv är detta balsam för själen. Men håll nu tummarna för att en klåpare som jag får tillfälle att inte bara äta korv utan kanske nedlägga ett vilt eller två. Jag lovar att de inte är större än jag.

Hipster-hobbys (jaktmacka)

Trött i benen efter Tjurruset igår (det är inne att springa). Vaknar tidigt med 3-åringen. Läser i DN att det är inne att stycka kött. Att styckning är den nya korvstoppningen som var den nya surdegen.

Så jag satte min variant på Riddarbageriets Rågarnold. Att ha till jakten. Med Hedmans falukorv, rostad lök och fransk senap. Korven har jag ju stoppat för länge sen.

450 gram vatten
Mellan 10-40 gram jäst beroende på hur livskraftiga surdegarna är (och hur smulig jästen är)
450 gram vetemjöl
En rejäl slurk sirap
25 gram salt
150 gram rågsurdeg
150 gram vetesurdeg

Snurra ihop i degblandare i 10 minuter
Stjälp upp degen i en rejäl brödform om 4 liter och låt jäsa tills brödet når kanten
Skjuts in i ugnen i 250° med ett vattenkärl under, sänk till 180° efter 15 minuter, släpp ut ångan och sätt i en ugnstermometer i brödet. Det är klart när det når 98°

Duvor

Första gången jag jagade och dödade ett djur var en fantastiskt fin sensommardag i september. Johan drog med mig ut med lånebössa på stubbåkern och vi skulle jaga duva. Jag bommade många gånger på alldeles för höga duvor men så när jag fått nog och tänkte byta plats hörde jag plötsligt en duvas vingslag. Jag hukade, måttade och sköt en en hagelsvärm i en vinkel nästan rakt upp. Duvan, som kom i bra fart över mitt huvud, störtade efter ett skott rakt ner bland bulvanerna. Känslan då, den glömmer jag aldrig. Det var då jag bestämde mig för att jaga.

Kanske är det därför jag älskar duvjakten så mycket. Väntan i sensommarens vackra skrud, hög himmel, bra blåst, just de dagar då naturen är så fantastiskt fin. Att sitta där i skogsbrynet helt opretentiöst och vänta på duvor som kommer rätt. Det är för alltid underbara dagar.

Men duvjakten är som rävjakten. Det är de jaktformer som väcker mest frågor från folk som inte jagar, i alla fall om man bor i stenstaden. Det är två skilda frågor men de handlar om samma sak. Jagar du räv? Skjuter du duvor?

Ja, det är viltvård, som allt annat och för skogens mångfald.

Räven är en av de mest expansiva arterna i världen och genom att jaga ser vi till att skogsfågel, rådjur och annat vilt lever gott eftersom räven är en otroligt skicklig jägare. Räven finns, och ska finnas, men den behöver kontrolleras. Men den har inga naturliga fiender. Därför handlar det om viltvård, inte jakt för köttets skull.

Men vadå? Äter du köttet?

Nej, jag äter inte räven, den smakar och doftar helt enkelt för illa och även om jag kan känna en sorg att rävpälsen inte tas tillvara på som förr, så skjuter vi räv för om vi inte gör det kommer rådjur och skogsfågel inte finnas kvar i Sverige på sikt. Inte fjällräv heller för den delen, eftersom rödräven konkurrerar ut fjällräven. Och den senare är fridlyst och den vill jag gärna ha kvar.

Duvorna då? jo, de skjuter vi för att de äter av säden som bonden lägger ut i åkern och för att de finns i fantastiska mängder och om vi inte skjuter dem mår skörden dåligt.

Det har de flesta inga problem med, men här i stenstaden vet man inte skillnad mellan klippduva, stadsduva, turkduva och ringduva. En del frågar om skogsduva, men det är en fridlyst fågel som vi inte skjuter och som vi vill bevara.

Jag har skjutit och ätit stadsduvor som bosatt sig i fårstallar och även om de inte smakar lika gott som ringduvan så har de ett fint kött. Skulle jag då äta stadsduvan som jag själv paniskt duckar för runt hötorget? Tveksamt. Men fick jag välja på stadsduvan och industrigrisen vore valet enkelt. Ett djur som dansar fritt är alltid godare än det som matas med antibiotika och aldrig får röra sig.

Vad fan handlar då det här inlägget om?

Kunskapen om vårt vilt har aldrig varit viktigare. I tider där dvärgbandmask, fågelinfluensa, mårdhundar och jakt på våra rovdjur aldrig varit mer omdebatterade ökar vikten av en balanserad kunskapsbas. Det är inte alltid vi jägare lyckas med det.

Jag vet inte, men om du inte vet varför man jagar duva eller räv så kanske du blev lite klokare om du orkade läsa allt detta.

Att plocka en duva

Det svåraste med att plocka en duva är att ta ner henne från himlen
Det måste blåsa lite
Och rätt
Ryck fjädrarna från bröstet
Tryck en liten kniv där bröstbenet slutar
Med tummen böj
Bröstet bakåt
Skär en snitt vid leden
Innan krävan
Glöm inte nypa det lilla hjärtat
Just den här duvan ska för övrigt griskindspatrik få äta upp i höst
Om det är okej med alla?

Vilken dag!

Känns otroligt märkligt att sitta i oktobersolen i 25 grader. Skogen är hysteriskt vacker. Vi tog en fisketur på sjön, den var spegelblank. Det är vindstilla ännu och alldeles magiskt.
Det känns svårt att tro att nästa helg bjuder på max 10 grader. Jag tror den här vintern blir precis lika jävlig som de två förra. Det ser jag fram emot.

Morgondimma i tidig timma

Härlig morgon på landet. Otroligt stilla och tyst. Dimman så tät. Det här är min absoluta favoritårstid. Löven håller precis på att skifta färg, äpplena är röda, trumpetsvamp istället för kantarell, gäddorna piggnar till. Och duvorna sträcker ännu. Brasan sprakar i bakgrunden.